Sympatiska nervsystemet

Det sympatiska nervsystemet kopplas på när man är hotad på något sätt. Det kan vara ett äkta hot eller dina tankar om att inte hinna, inte räcka till. Det är fullt möjligt att tänka sig ända till en utmattningsdepression. Den mänskliga hjärnan är kraftfull.

Kom ihåg att det sympatiska nervsystemet inte alls är där man ska leva sitt liv, det är fly-och-fäkta läget, fara för livet.
Tänk sympatiska = S som i stress.

Stressad framfor datorn

Det som händer i kroppen när sympatiska nervsystemet är igång är att:

  • pulsen ökar
  • musklerna blodfylls och spänns
  • pupillerna vidgar sig
  • hörseln skärps
  • levern släpper ut extra blodsocker i blodet
  • kroppen är beredd att hjälpa dig att fly för livet.

Det är helt omöjligt att lära sig nya saker om man befinner dig i sympatiska nervsystemet.

Man har bara tillgång till sådant som man redan lärt sig – i bästa fall.

Inget idealt tillstånd för till exempel en student som sitter på en föreläsning eller som ska plugga inför en tenta. Matsmältningsenzymerna minskar också eftersom man inte ska äta när man ska fly för livet. Detta resulterar i sämre nedbrytning av maten och därmed sämre näringsupptag.

Vissa får diarré eller förstoppning som inte ger sig. Kroppsvätskorna minskar, man blir torr i munnen och alla slemhinnor blir torrare. Blodet prioriteras bort från huden ifall man skulle bli skadad. Huden ser blekare ut. Sexlusten stängs ner, ingen ska föröka sig när livet är hotat.

Ämnesomsättningen sjunker och det kan bli omöjligt att gå ner i vikt. Sömnen blir dålig och orolig eftersom dina sinnen är på helspänn för att skydda dig.

Andningen är ytlig och snabb – via munnen.

Kronisk stress som inte känns

Enligt forskningsingenjör och hälsovetaren Martina Johansson kan kroniskt stressade personer uppleva det sympatiska stresstillståndet som ett lugnt och skönt tillstånd. De känner ingenting, vilket kan vara mer behagligt än att känna för mycket. I själva verket har kroppen/hjärnan/nervsystemet “stängt av” som en skyddsåtgärd. Det betyder inte mindre stresshormoner utan tvärtom mer resistens för dem, d.v.s. mer och skadligare nivåer. 

Superstressade kvinnor som är igång konstant och gör tusen saker känner sig oftast inte stressade trots maxade stressnivåer. Stress kan upplevas som både motivation, driv, eufori (och ibland överkänslighet) medan det nedskruvade lugna nervsystemet känns obekant och nästan obehagligt. 

Skillnad i männens stressrespons

Männen har ett mer naturligt skydd mot stress på grund av könshormonet testosteron. Testosteron ger lägre känslighet i allmänhet för både smärta och stress.
Män har också färre glukokortikoidreceptorer, vilket innebär mindre aktivering och signalering från kortisol, så de kan inte gasa på liksom dessa superaktiva kvinnor kan.
Män har också generellt fler receptorer för sköldkörtelhormonet T3 vilket ger dem en större reserv mot stress.

Kvinnor mellan 45-55 år är klart övertaliga när det gäller stressrelaterade låntidssjukskrivningar.