Benskörhet – osteoporos
Osteoporos betyder egentligen skelettsvikt och innebär att benmassan inte fyller sin förväntade funktion.
Här följer en övergripande sammanfattning utifrån Klimateriepoddens intervju med Anna Spångeus (avsnitt 258) – bitr professor och överläkare inom internmedicin och endokrinologi vid Linköpings universitet och Linköpings Universitets sjukhus. Anna har ägnat mycket tid åt forskning på just osteoporos.
Östrogen, kalcium och benskörhet
När östrogennivåerna sjunker under klimakteriet ökar samtidigt risken för benskörhet – postmenopausal osteoporos. Förändringen sker även succesivt för att vi åldras och det gäller för båda könen. Vid tidig menopaus – före 45 års ålder – ökar risken att utveckla benskörhet. Det blir då extra viktigt att diskutera tillskott av östrogen med sin läkare.
Utöver tillskott av östrogen kan man själv minska risken för benskörhet genom rätt typ av träning som belastar skelettet samt genom att ät rätt kost. Mineralet kalcium är är inblandad i påverkan för att muskler och nerver ska fungera. Symtom på kramper kan uppstå vid kalciumbrist. Finns för lite kalcium i blodet så lånar kroppen från skelettet, där det lagras.
Skelettet är ingen död massa, det sker förnyelse under hela livet. Osteoklaster bryter ner gammalt benmaterial medan osteoblaster i sin tur bygger upp ny benvävnad.
OBS! du som använder Levaxin. Vid överproduktion av sköldkörtelhormon skapas en snabbare omsättning i benmassan. Levaxin i för höga doser kan göra att det här sker alltför snabbt. Därför är det extra viktigt för kvinnor att en sådan läkemedelsdos är rätt inställd.
Kroppens bentäthet ökar till cirka 25-30 års åldern. Därefter ligger den ganska stabil under några år fram tills vi närmar oss menopausen. Medan östrogenet sjunker under klimakteriet minskar också benförnyelsen och vi tappar cirka två procent per år av skelettet. Därefter sker en naturlig nettoförlust med cirka en procent per år livet ut.
Det är viktigt att bygga upp skelettet medan man är ung. Att hålla igång träningen, inte ligga på för låg kroppsvikt och att få i sig rätt näring via maten är viktiga parametrar.
Män har inte ett lika snabbt tapp av benmassa när de åldras, men de blir också mer bensköra med stigande ålder.
Mineraler och vitaminer för skelettet
Tillskott av kalcium, d-vitamin, magnesium och som innehåll i maten är viktig näring för benvävnaden. Största naturliga kalciumkällan är mejeriprodukter, grönsaker, bröd och nötter.
Kalcium ger stadga i skelettet och vi behöver en jämn nivå i blodet hela livet. Vid kalciumbrist låna kroppen från det kalcium som finns inlagrat i skelettet med ökad risk för benskörhet som följd.
D-vitamin reglerar kalcium i blodet. För lite d-vitamin gör det svårt att ta upp kalcium från tarmen, vilket leder till för låga nivåer i blodet och kroppen behöver då låna kalcium från skelettet.
Bisköldkörtelhormon
Bisköldkörtelhormon ökar vid för lågt d-vitamin i blodet. Bisköldkörtlarna sitter på sköldkörteln och sköter tillsammans med d-vitamin kalciumbalansen i blodet. Är det för lågt kalcium i blodet, ökar bisköldkörtelhormon. Detta kan påvisar via blodprover.
Även vid magnesiumbrist kommer bisköldkörtelhormon att fungera sämre. Magnesiumbrist kan också visa sig som krampkänslor i musklerna.
Riskfaktorer och åtgärder
Riskfaktorer: ”välj rätt föräldrar”, våra gener påverkar mycket. Benskörhet är ofta ärftligt.
- viktigt att äta rätt, få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin
- att inte vara underviktig eftersom det i sin tur belastar skelettet mindre
- att träna hela livet med belastning som till exempel hopp och stötar, styrketräning med gummiband eller vikter, träna balansen
- att inte röka
- alkohol i stora mängder är skadligt för skelettet.
Benskörhetsfraktur
Varannan kvinna över 50 år kommer att drabbas av en benskörhetsfraktur, men bara var fjärde man.
En benskörhetsfraktur är en fraktur som uppstår då vi förväntar oss att skelettet borde hålla, till exempel om man hostar eller nyser kraftfullt, eller halkar på golvet. En sådan fraktur kan också uppstå bara av att man vrider sig eller lyfter snett .
Symtom på fraktur
Det gör inte ont, man får ingen förvarning. Vid värk i korsryggen kan det vara kotor som faktiskt gått sönder eller diskar som sitter i kläm. Enda sättet att ta reda på vilket är genom röntgen.
Ett annat varningstecken är om man tappar i längd – över fyra centimenter och får ont i ryggen – då ska man be sin läkare om röntgen.
Bentäthetsmätning sker via röntgen, genom kontroll av höfter och rygg. Vid risk för framtida frakturer så erbjuds läkemedelsbehandling för att förebygga nya frakturer. Läkemedlen bromsar nedbrytningen så att osteoblasterna kan jobba i lugn och ro.
Men man behöver ändå fortsätta att träna på ett belastande sätt då det är ytterst viktigt att musklerna inte blir försvagade.
Har en fraktur skett är det stor risk för en ny fraktur inom två år. Därför är förebyggande åtgärder så viktigt.
Farliga följder efter en fraktur
En fraktur skapar mycket stresshormoner i kroppen och risken är stor att kvinnan bli mer passiv efteråt. Immunförsvaret försämras och lunginflammation kan utvecklas. Hjärtat blir då stressat med risk för hjärtsvikt. Det i sin tur innebär att man samlar på sig vätska i ben och lungor.
Vätskedrivande läkemedel är tuffa för kroppen, de belastar nurarna hårt.
Så sammanfattningsvis är det viktigt att vara observant på sina kroppsliga förändringar, att vara noga med kost och träning och att omgående söka vård om man misstänker benskörhet/benskörhetsfraktur.